Gott nytt år =)

Ha en fortsatt bra 2011 och ett underbart 2012! Kram

F-secure

Idag var det dags för den årliga uppdateringar av min dators anti-virusprogram. vad gör man då? Köra utan och löpa risken av att dras med nå'n djävla trojansk häst? Eller lägga ner en tusenlapp på nå't man inte riktigt är haj på men som anses (oftast enligt leverantören i alla fall) vara världsledande på området.

Valet föll idag på F-secure, ett program som levereras av ett pyttelitet bolag som har sitt sätet i Finland av alla ställen. Känner mig rätt nöjd än så länge. Ty för hälften så mycket som jag hade betalt innan så tillhandahålles precis samma tjänster nu som förr. en grädden på mosen är att de ha en kundtjänst! WOW!! Riktiga människor på andra änden luren som kan hjälpa till om det skulle balla ur. Något som emellanåt sker hos oss som är mindre datakunniga. Och så bryts Nortons dominans på marknaden. Det blir bara bättre och bättre.

Nu blir det fika. Hejsvejs!

Litchifrukt.

Litchifrukt eller tvålbär som den ibland kallas för. En citrusfrukt med hög c-vitaminhalt. Litchi är dock inte så mycket att hänga i julgranen. De färska bären saknar doft med har en blommig men svag smak som snabbt försvinner om man inte förvarar på rätt sätt. Helst ska man äta litchi så fort den har plockats. Men vill man få världens c-vitamin boost så är det bara att smaska på.

Jag undrar om té kan göras av litchibär? Vore nåt.

Saknad

Var är han vars famn brukade trösta och beskydda mig? Han vars leende var som ett ljus i mörkret. Jag saknar honom så. Nu måste jag nöja mig med att somna ifrån med enkom minnena av den tiden

Simon och ekarna

Man har läst boken. Nu ska man se filmatiseringen. Varför man valde just denna vida populär roman är lite av en gåta. Mest för att jag får en känsla av att Marianne Fredriksson faller allt mer bort i glömska för varje generation som växer upp.

Om jag inte missminner mig var det just denna roman som introducerade mig til Fru Fredrikssons underbara verk. Och även om jag inte hade läst den på sisådär 15 år så har skildringen av en pojkes färd från barnets värld till vuxenlivet med allt vad det för med sig för utmaningar etsat sig fast så pass mycket att jag kan varje replik utantill. Detta förstör en del av filmupplevelsen då regissören, (i detta fall Lisa Ohlin) sällan avvek i någon större utsträckning ifrån boken. Något som gör sig påmind vid upprepade tillfällen. Ohlins strävan efter att klippa ihop ett storslaget alster gör att berättelsen blir ömsom långtråkig och ömsom spretig. man undrar vart hon vill med alltihop. Varför kunde man dröja sig kvar vid t ex den skamligt utbredda nazismen som rådde då? Eller vid hur Simon hanterade sin fostermors bortgång. Ty det hade ingjutit mer känsla i historian. Istället väljer Ohlin att snudda vid ämnen samtidigt som hon ströskar effekterna omkring sig. Det gör att det blir för mycket hollywood istället för en berörande enkelhet. Filmen räddas åtskilliga gånger dock av Helen Sjöholm och hennes underbara skådespelarinsats. Man känner det hon känner. Man känner igen sig i hennes gestalt. Man vill famna om henne när sorgen blir för tung. Det är nog det enda som filmen riktigt lyckades med.

Min bok.

Har precis börjat skriva på en bok om stumfilmer. Och då undrar ni väl varför? Jo, ty det finns inga som helst böcker på svenska om denna snart bortglömd konst.

Elin i hagen- En film.

Jag fick nyss en ypperlig idé. satt i min ensamhet (läser man min blogg flitigt så förstår man att så är oftast fallet) och tänkte. Tankarna fördes till Viktor sjöströms storslagna filmatisering av den norska dikten Terje Vigen som kom 1917. Och då började jag tänka på min älsklingspoet Gustav Fröding. Varför inte göra en hyllningsfilmatisering till Fröding?

Det finns en myckenhet av dikter att ta utav som lämpar sig till filmatisering. Men valet föll på Elin i hagen, en jättefin berättelse om en ung oskuldsfull tjej som föder en oäkting och som sedermera dödar barnet och blir inspärrad på mentalsjukhuset. Ett öde som många töser fick uppleva på 1800-talet.

Tanken är att jag skulle göra en stumfilm på exakt samma sätt som man gjorde förr, dvs målad för hand, textskyltar och jag vet inte allt. Men redan innan igångsättningen så har jag stött på ett otal problem som stavas pengar och vinst. Ty tyvärr kostar det att göra en film. Och då måste den naturligtvis gå med vinst.

Men vem vet? Det kan hända att jag vinner på lotto och då kan drömmen att gå i uppfyllelse.